|
|
Järvarnas liv på fjället kartläggs - Det kostar på för honorna att föröka sig och ungarna riskerar att bitas ihjäl av andra vuxna järvar. Det visar Jens Persson, institutionen för skoglig zooekologi vid SLU i Umeå, i sin avhandling om järvens populationsekologi. Tillskottet av nya järvar i Skandinaviens fjällvärld påverkas framför allt av vuxna honors överlevnad och reproduktion samt ungarnas överlevnad. Den viktigaste dödsorsaken bland järvungar är att de blir ihjälbitna av vuxna järvar. Järvhonor uppvisar en relativt låg reproduktionstakt, och överlevnaden hos vuxna etablerade honor påverkar utvandringen av unga honor. Därför är överlevnaden av vuxna honor viktig för populationens tillväxt och möjligheter till kolonisering av nya områden. Avhandlingen beskriver hur olika faktorer påverkar antalet järvar och hur järvpopulationens livskraft påverkas av populationsstorleken och förvaltningsstrategier. Avhandlingen bygger huvudsakligen på information från radiomärkta järvar i och omkring Sareks nationalpark i Norrbotten, men även från järvar i Troms i Nordnorge. Låg reproduktionstaktJärvar i norra Skandinavien har en låg reproduktionstakt i jämförelse med lodjur och varg. Järvhonor som inte fött ungar det föregående året fick fler ungar än honor som fött ungar året innan. Det visar att honors kondition påverkas av föregående års reproduktionsansträngning och är avgörande för om och hur många ungar de föder nästa år. Honor som fick extra föda förökade sig bättre än andra honor. Det stöder slutsatsen att järvhonors reproduktion påverkas av födotillgången, som kan kompensera för den ansträngning som det innebär att föda ungar året innan. Den viktigaste dödsorsaken bland årsungar är att de blir ihjälbitna av vuxna järvar. Det sker under två tidsperioder, första gången i maj-juni när ungarna är beroende av modern. Man vet ännu inte vilka järvar som dödar ungar denna period, men det kan vara hanar som vill öka sin reproduktionsframgång, honor som vill minska konkurrensen för sig själv och sina ungar eller järvar som utan särskilt syfte dödar ungarna. Ungar bits ihjäl även i början av hösten när de lämnat moderns revir, troligen av andra järvhonor som försvarar sina revir. Alla hanar och två tredjedelar av honorna som forskarna följt från födseln utvandrade från moderreviret. Honorna stannade om de kunde ta över moderns revir sedan hon antingen dött eller skiftat revir. Det tyder på att honors utvandring styrs av konkurrens om revir, medan hanars utvandring troligen styrs av konkurrens om honor. UtdöenderiskReproduktion och ungöverlevnad varierar mycket i den skandinaviska järvpopulationen. Denna variation och nivån på tillväxttakten vid låga tätheter har stor effekt på risken för utdöende av små järvpopulationer. I avhandlingen presenteras modellberäkningar av vilken bärförmåga (den nivån där populationstillväxten är noll) en skandinavisk järvpopulation bör ha för att inte betraktas som sårbar enligt IUCN:s kriterier, samt hur denna nivå påverkas av olika faktorer. Vid de senaste tre årens inventeringar har man funnit omkring 50 järvlyor årligen i Sverige, motsvarande ca 100 vuxna järvhonor. Detta är över den nivå som stammen bör vara på för att inte betraktas som sårbar, enligt IUCN:s kriterier. Det finns dock osäkerhetsmoment i dessa beräkningar och resultaten bör betraktas som preliminära riktlinjer. Jens Persson är filosofie magister i biologi och har tidigare bland annat skrivit en vargbok tillsammans med Håkan Sand från Grimsö forskningsstation. Disputationen äger rum i Per-Ove Bäckströms sal (Nya Aulan), SLU i Umeå (Skogis), fredagen den 24 januari 2003 kl 10.00. Opponent är professor Jon Swenson, Institutt for biologi og naturforvaltning, Norges landbrukshögskole. Disputationen avser filosofie doktorsexamen. Projektet har finansierats av Naturvårdsverket, WWF (Världsnaturfonden), Direktoratet for Naturforvaltning (Norge) och Kempestiftelsen. Mer information: Jens Persson, institutionen för skoglig zooekologi, SLU i Umeå, tel 090-786 90 94. Övrig information se http://www.szooek.slu.se/swe/personal/personsida.cfm?PersID=133 2003 - 1 - 20. Upprättad av Jens.Persson@szooek.slu.se Institutionen för skoglig zooekologi |